...eller inte. Vaknade klockan sju av en barnahand som bryskt undersökte mitt öra, för att några sekunder senare hitta en trasslig hårtest at dra i.

Jag tänker då, instinktivt, och hoppas innerligt att om jag bara ligger still och och låtsas att jag fortfarande sover, så kommer även min äldsta dotter Ellen att lägga sig igen och somna om.

Men, icke, slitandet i håret tilltar istället och det är bara att inse att någon sovmorgon blev det inte idag heller. Jag lyfter huvudet och säger godmorgon, varefter ett intensivt pekande ut mot hallen börjar

"Ehgge, ehgge, ehgge" tjattrar Ellen uppmanande.

Hon tycker astt vi ska gå upp. Omedelbart. Inte ligga och dra oss inte.

Säger åt mannen att ta lillsnörpan som precis vaknat. Går sedan ner och ruljangsen är igång. Byta blöjor, amma minstingen, slänga i sig lite frukost och hoppas på så lite gnäll som möjligt, för att i möjligaste mån åtminstone kunna njuta av en rykande kopp härligt kaffe.

Om kaffet kan intas varmt inom tio minuter utan minsta gnäll och klängiga ungar, då har sannerligen morgonstunden guld i mun.